Godmorgon!
Redan fredag igen, tiden går fort. Vi har ju inte direkt gjort något vettigt sen vi kom hit i lördags men idag kanske vi har ork nog att göra annat, vi får se. Kul att ni är nöjda över trekkinghistorien, vi är grymt nöjda med att vi är färdigskrivna. Internetuppkopplingen här är ett stort skämt ibland och blogg.se funkar i stort sett aldrig så det har varit ett rent helvete att skriva och få fram bilder. Dessutom har vi ju kommit efter med bilder från Pokhara också, därför ska ni få se ett gäng nu! Igår kväll chockerade vi våra magar ordentligt. En stor pastaportion och en enorm pizza, gott som fan men oj vad mätta vi blev. Fick ett bord nära elden så det värmde gott i ansiktet dessutom. Ville eller orkade knappt gå hem till våra kompisar Billy, Monica och Michael. Hotellets hundar som skäller och gnyr oavbrutet.

Dessa godingar fick vi på flyget hit och sen dess har vi försökt hitta en normalstor påse i affären. Igår, äntligen hittade vi dem! Smakar som en blandning av popcorn och skruvar ungefär, oslagbar kombo enligt oss.

 

 

 

 

Dag 11
Klockan ringde 03.55. Men eftersom vi oftast gick och la oss vid 20.00 i vilket fall som helst så fick vi våra 8h sömn. Det var is överallt förutom i sovsäcken så att byta om var inte skönt. Det var så fruktansvärt svårt att få ut tandkrämen ur tuben då den legat i minusgrader, det ni! Packade ihopa allt och stapplade in som två Michellingubbar till frullen. Mackorna var brända och äggen halväckliga, Hanna fick ett ägg som var ruttet dessutom. Kl. 05, efter att ha kissat i isvaken, började vi gå. Det var ca -10℃, becksvart och mycket uppför. I början koncentrerade vi oss mest på att andas ordentligt i den tunga luften. En del av den lilla grusvägen var täckt av is och man hade ca 10 cm till godo, annars hade man åkt ner. En bärare råkade tappa ner sin bautapackning. Den rullade hela vägen ner för branten, stackars sate. Efter 45min började det så sakta att ljusna. Denna vy var något av det vackraste vi nånsin sett. Magiskt blått sken över bergen som absolut inte gick att fånga på bild. Stannade till några minuter för att värma kroppen med te och fortsatte sedan i soluppgången och hamnade till slut 5416m.ö.h. Rajan var gladast av alla trots att han varit där 20 miljoner gånger. Glädjetjut, te och digestivekex firade vi med innan vi började downhillvandringen. Gick neråt i varierande lutning i ca 3h innan vi nådde Muktinath och dess förfallna hindutempel. Muktinath ligger på 3700 meters höjd så ni kan ju tänka er hur våra ben kändes efter att först ha gått från 4900m till 5416m och därefter ner till 3700m. Lite shaky! Vi tog i alla fall en liten tur inne på tempelområdet och sen gick vi till hotellet. Duschade i den minst sagt skrämmande duschen och tog det sen bara lugnt. Hade eget eluttag på rummet och var överlyckliga över det. På alla andra ställen har man nämligen fått betala för att ladda så detta var ren lyx. Åt smarrig pasta på kvällen och smakade på seabuck thorn juice som är ett bär som bara växer på höga höjder. Gott var det! Visade alla bilder för Rajan och sen gick våra ögon i kors. Somnade till ljudet av sång och bongotrummor då lokalbefolkningen firade Diwali.

 

Yeah, Thorong-La pass. 5416m!!!!!!!

Sen skulle vi då neeeeeer. Och på andra sidan bergen hittar vi dessutom Tibet. 

Muktinath från ovan.

Inne på tempelområdet. Väldigt helig plats för alla hinduer detta.

Dag 12
Åt toast och kokta ägg till frukost som vanligt. Börjar tröttna så smått på det. Italienarna som bodde på samma ställe var högljudda och britterna fruktansvärt mycket i vägen. Ingen höjdarfrukost med andra ord. Började traska längs vägen. Skulle gå en hel km ner idag igen. Mötte inte många den först biten. Sen var det som att gå i öknen. Jädra tradigt alltså. Vi satte på musik på mobilen och sjöng för hela Himalaya. När kl blev 10.30 började vi bli hungriga och det började blåsa. Blåsten tilltog och till slut var det halv storm och dammet flög i luften. Fick gå med sjalen virade runt hela huvudet och solglasögonen på som skydd mot gruset. Vi gick och vi gick och vi gick. Kändes som om vi aldrig skulle komma fram. Det blev mat kl 13 och då var vi totalt utsvultna. Torkade av oss med varsen våtservett och den blev helt brun av skit och damm.Efter lunch gick vi till närmsta affär och köpte mars, twix och chokladkex och sedan vandrade vi vidare i stormen. Musklerna värkte redan sen gårdagen så det var rätt kämpigt. Men när vi väl kom fram så blev det en glad överraskning. Stort rum med egen dusch inkl. varmvatten och toalett som man kan spola med ordentligt. Hallelujah! Elluttag och två fungerande taklampor dessutom. Tänk att man kan bli så glad för så lite. Kändes som om vi hamnat på värsta vingresorten och "Your song" spelades i våra huvuden. Hade fin utsikt över en äppelodling och på kvällen drack vi äppelbrandy och värmde oss vid kaminen. Denna kväll berättade även Rajan för oss att några fransoser hade frågat honom hur det var med Fanny nu. Vi fattade nada tills han sa att vi hade käkat lunch på samma ställe under dagen. PLING! Det var ju några som stirrade jävligt mycket på oss. Åh nej... Vi som bitchblickade tillbaka mot dem och undrade vad fan de glodde på... Vi bodde på samma ställe mitt ute i ingenstans när Fanny var magsjuk. PINSAMT!

Ungefär här började den riktigt dryga blåsten.

Man ser inte om Fanny har framsida eller baksida mot kameran :P

Vingresorten!

 

Dag 13

Denna natten svettades vi, helt stört! Gick upp, frullade och gav oss iväg kl 08.00. Gick ca 2 meter och svängde in på stadens Buddhisttempel. Kikade där lite och började sen traska. Rajan hade sagt att vägen skulle inte alls vara som igår men ändå var den det. Vår träningsvärk var inte av denna värld och våra muskler var ungefär som stora blåmärken. Hade långlunch i 1,5h. Jäkla fransk grupp på 11 pers som hade behövt både tolk och bättre minne då de hade noll koll på vad de beställt. Men när vi väl fick vår mat var den god. Fick en nypressad ekologisk äppeljuice medan vi väntade. Det låter väldigt mycket godare än den var dock. Och sen åt vi soppa och vårrullar stora som två bamsekorvar ungefär. Efter lunch gick vi 2h till innan vi stannade för natten i Lete och då var vi jävligt trötta på att gå. Till och med Deepak var trött. Och träningsvärken hade vi ju kvar så att säga. Beställde en kanna te och fick popcorn på köpet. En hel tallrik för oss själva dessutom. Vilken lycka, vi blev helt lyriska! Till middag blev det en något rinnig men fruktansvärt god potatismos, svampsoppa och stekt ris med grönsaker. Det är helt fantastiskt hur mycket potatis vi ändå har kunnat äta under vår resa hittills. Mycket bättre än både ris och nudlar ihopa. Varje kväll (förutom 3 kvällar då vi var för högt upp) under trekken har vi dessutom fått skivade äpplen med tandpetare i som en liten efterrätt. Denna kväll blev det allmän utdelning på äpplena och vi fick extra mycket för att de inte orkade bära dem längre. Snacka om att vi var mätta efter det! 

 

Storgatan.

Precis utanför staden fanns ett tibetanskt flyktingläger. Det var väldigt intressant att gå därigenom och se hur de levde sina enkla liv utan någon direkt inkomst och i hus betalda av den nepalesiska staten.

 

Dag 14

Skulle få frukost kl 7.00 men fick den inte förrän 7.30 när vi egentligen skulle ha börjat gå. Lite tidigare än vanligt då Rajan tvunget ville att vi skulle hinna med "hottie spring" som han säger, dvs den varma källan som finns vid dagens mål. Vi valde att gå den gamla vägen idag, alltså inte den dammiga bilvägen utan istället den gamla trekkingleden i skogen. Detta innebar att det blev betydligt roligare att gå trots de blåmärkesömma musklerna. Efter en mindre inspirerande lunch under ett solparasoll mitt ute i skogen och då Rajan och en annan guide dessutom lurade i oss apelsin med 10 ton chilli på traskade vi vidare mot Tatopani. Det var molnigt hela dagen, enda dagen på hela trekken som vi inte haft klarblå himmel när vi vandrat. Vid 15-tiden stapplade vi in i city och fick bevittna ännu en yakslakt. Rajan och Deepak drog till hottie spring och vi till hottie shower. Satte oss sedan i restaurangen och fikade med lemon tea, kanelbulle och äppelstrudel. Vi var värda det efter sista dagen av trekken. Gick en liten runda fram och tillbaka i byn och inhandlade färdkost inför morgondagens bussfärd vi redan berättat om. Efter kvällens middag bjöd vi våra grabbar på öl. Rajan drack lite för mycket och skrattade väldigt lätt medan Deepak inte verkade gilla öl alls. Det bör tilläggas att vi bara beställde in 3 x 650ml öl dessutom så det var ju inte direkt några mängder haha. Vi fick även vars ett vänskapsarmband av grabbsen så att vi alltid ska komma ihåg dem, de är väl för kära!?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tjena! Hos oss är det sjukstuga igen... Tredje gången på lika många veckor, kul. Men det ska ju inte ni lida för så vi tar ett krafttag och fortsätter vår trekkinghistoria. Enjoy!

Dag 4
Benen kändes som cementklumpar hela dagen, segekorvar på hög nivå. Rajan sa t.o.m. "ja... normalt sett är ni ju ganska snabba...". Vi var så söliga att Deepak försvann och var framme 2h före oss. Galen påg! Numera får vi inget gratis välkomstte längre, synd om oss som går miste om den värmande gesten. Kaaanske var det så att vi kostade på oss ett antal kannor ändå men gratis är ju alltid bättre. När vi kom fram till hotellet fick vi en chock; egen toalett på rummet! "Är den bara för oss!?" undrade vi och ja det var den minsann. Men hotellet hette ju inte Shangri-La för ingenting haha.

Ett av väldigt många berg. Kan chansa på att det antingen heter Monaslu eller Annapurna 1, 2, 3, 4 eller 5.

Energi-intagspaus längs vägen, alltid lika välbehövligt och mumsigt ^^

Blomster, tagetesbuskar och stockrosor.

Lunchstopp mitt ute i ingenstans. Grym utsikt!

Byahullan, en av de finare.

 

Dag 5

Ännu en dålig dag. Fanny mådde inte riktigt bra och vi koncentrerade oss mest på att komma fram. Rajan hade nästan alltid musik igång på sin gamla Nokia, Justin Bäver är definitivt hans favorit och definitivt inte vår. Väl framme somnade Fanny och Hanna läste och frös. Temperaturen låg väl kanske runt nollan på natten och mellan 5 - 10 på dagen. Därför var det väldigt skönt och mysigt att samlas runt kaminen i matsalen på kvällen. Vi, de tyska tjejerna och våra grabbs. Stället hade även en litenliten tv som såklart visade kass indisk film som enligt Rajan var jätterolig. Spelade lite kort med pojkarna och sen gick vi och la oss. När vi hade värmt upp våra sovsäckar lagom mycket knackade det på dörren. Deepak kommer med 2 duntäcken som vi redan tackat nej till 15 gånger. Så var det hela tiden, hur mycket vi än försöker säga nej tack hör de bara ja tack.

 

Rajan gick alltid en bit före oss och Deepak oftast en bit bakom och pratade för sig själv.

Ödeby som vi hade utsikt över från vårt rum.

Dag 6
Idag vaknade Fanny upp pigg och kry, jippikayay! Lämande hotellet vid 08.00 som vanligt och dagens väg var svintråkig. Endast lite uppför och sedan vanlig platt (så platt det nu kan bli här) grusväg. Rajan köpte pyttesmå ekoäpplen till oss längs vägen (trots att vi tackat nej...). De var stenhårda, pga kyla, men rätt goda ändå. Det kändes som en evighet innan vi kom fram trots att vi gått färre timmar än vanligt. Vi brukade gå mellan 6 - 7h och idag gick vi bara 4h. Det första vi fick se av staden Manang var en yakslakt, trevligt. Åt lunch direkt, blev spaghetti då vi är grymt trötta på ris och curry. Duschade efter många om och men och värmde oss sedan i vår alldeles egna lilla hydda med finfin utsikt. Därefter var det dags för en liten utflykt för att acklimatisera oss till höjden och slippa höjdsjuka. Vi gick upp för ett berg, tog en bild, och gick ner igen. Det var bara ett par hundra meter rätt upp. Skojsig hobby vi har numera. Manang ligger på 3500 meters höjd och här ska vi dessutom stanna i 2 nätter för att anpassa oss ännu lite extra.

Solnedgång bakom bergen.

 

Vår lilla hydda och en tandborstande Fanny.

Hej! Detta är tredje gången som vi försöker skriva till er. Blogg har inte alls samarbetat och det börjar bli rejält tröttsamt att få skriva om samma långa inlägg 50 gånger. Men nu kanske vi får upp det? Vi anlände, efter 2 skumpiga och läskiga bussturer på vardera 2 och 3 timmar, till Pokhara under eftermiddagen igår. Deepak (vår bärare) verkade dock tycka att turen var riktigt rogivande, trots att bussen var så full så att han fick sitta på en pall i mittgången, han somnade nämligen sött i Rajans (guiden) famn.Tog en sista kopp te med våra grabbar och sa hejdå. Det känns ungefär lika underligt nu när vi helt plötsligt ska vara utan dem som när vi skulle vara med dem i början. Men det är väl kanske bäst vi börjar från början!

Dag 1
Vi trodde att vi skulle börja dagen med en busstur, men icke sa nicke. Vi började traska på på en gång. Efter att ha traskat på ett tag sa Rajan "det här går ju riktigt bra". Yes, tänkte vi, inte behöver man vara fit för det här inte. Jo, tji fick vi. Efter 4h vandring började det bli brant. Uppför. Och backarna tog fanimej aldrig slut. Men efter att svett runnit från alla möjliga ställen väldigt länge, var vi äntligen upp. Sen det faktum att hotellet låg ännu en klättring upp är ju en annan femma... Vi fick i alla fall välkomstjuice när vi kom upp, den smakade ytterst konstgjort men det brydde vi oss mindre om, vi var ju törstiga! Duschade och sedan käkade vi middag med en klumpig tysk som vi träffade på flera kvällar framöver.

Ungefär jättemånga sånnahär broar har vi gått över. Sketaläskiga.

Svettmongon

Samtidigt som denna bilden togs fick Hanna getskit under skon som fortfarande sitter kvar, trots flera duschar.

Där nere ifrån gick vi.

 

Dag 2

Den backen vi så väl kämpade oss uppför igår gick vi nerför idag. Fast på andra sidan byn då. Gick ner till floden, korsade den och sen var det bannemig uppför igen! Rajan hade intalat oss att det inte alls skulle bli lika jobbigt som igår. Tjena mittbena...! Vi slet som djur, gick genom något som liknade regnskog och mitt i alltihop var vi framme vid ett orange-blått-lila hus med ett stort vattenfall alldeles intill och där skulle vi bo! Och tur var det, för 5 min senare började det regna. Åt middag med 4 stycken tyska tjejer som vi sedan följdes åt med då vi gick samma runda. Regnet höll i sig hela kvällen och när vi skulle gå och lägga oss åskade det också. Vi hade, som alltid, hörnrummet med mest fönster så vi såg spektaklet. 13 blixtar i minuten är inte illa!

 

Såhär har det för det mesta sett ut när vi gått. Plus minus diverse lager kläder.

Vattenfallet vi bodde vid. Det där med att fota huset hanns inte med pga den stressiga morgonen.

Dag 3
Vi var lite sena ner till frullen idag vilket resulterade i att vi fick lite bråttom att komma iväg. Och 2 min innan vi ska börja gå slår Hanna huvudet i betongväggen, lite stjärnor snurrade men det var bara att gå ändå. Början var rätt tuff, höll oss bakom en 70-årig tant som hade lagom tempo för oss. Resten av vägen gick som smort och genom diverse underlag så som grus, gegga, vatten och rullande stenar. Vid 12 när det var lunch var vi svinhungriga! Vandrade vidare och kände oss starka och valde därför den längre turen. Väl framme var det kallt. Tog vars en snabbdusch och sedan tog vi på oss flera lager kläder. Fick välkomstte och tro det eller ej även popcorn och skruvar! Vi fick vänta ute ett tag eftersom det pågick en buddhistceremoni i matsalen. På kvällen spelade vi tärningsspel med de tyska damerna och skrattade åt deras guide som numera kallar oss för Manang express då vi tydligen går fort. Den killen hade för övrigt lika torr humor som vi, helt fantastisk.

Liten söt stuga vi gick förbi.