Hallå!

Vi går här och väntar och väntar och väntar på att det ska bli söndag. Vi är liksom redo att åka NU. Det som återstår är bara den där grejen som kallas packning... Det har varit den största frågan av dem alla nu de sista två veckorna. Hur i hela friden ska man kunna få allt man vill ha med sig till att väga endast 20 kg? För plats har vi ju, det är inte det.

 

Vi har köpt de största resväskorna det gick att hitta och till en början funderades det över HUR man packar ner sakerna smidigast i en liten fyrkantig låda? För packa ryggsäck kan vi ju förbannat bra numera och det finns alltid några hörn i den som går att töja ut ännu lite mer eller något som kan hänga utanpå. Men en hård rullväska.... Kom dock snabbt fram till att packnings-skillsen är användbara även där och att det inte skulle vara platsen som var problemet. Vi har vridit och vänt på ALLA flygbiljetter, flygbolag och såklart även vilket håll runt jordklotet vi ska ta denna gång. För hur vi än gör så ska vi i princip till världens ände sett från Sveriges håll. Kom fram till att enkelbiljett och enkelt bagage är det enda vettiga hur fina skorna i garderoben än är. Oh well, vi får väl se hur det blir med den saken. En sak som i alla fall är säker är att antalen tillåtna kilo ökar med 3 när vi åker från Tokyo till Auckland!

 

Garderoben har för övrigt minskat med ungefär 70% nu. Vi har sålt det som fortfarande är fint och säljbart på Tradera och resten ( i Fannys fall ca 8 stora papperspåsar ) har skänkts bort. 

Hallåja!
Det var inte riktigt meningen att det skulle ta såhär lång tid innan vi skrev igen. Men av diverse anledningar (mest så har vi inte riktigt haft lusten) så har det inte blivit av.Självklart ska ni få ett inlägg om vad vi tycker om denna resan. Det kommer här!

 

Fy farao vad det har varit helt fantastiskt på många vis. Helt förskräckligt på många andra. Som till exempel när vi stod i Himalaya och var jättesjuka, alternativen var att gå två timmar neråt, två timmar uppåt eller be någon att gå och hyra en åsna. Kan säga att vi inte var särskilt kaxiga då. Men bara grejen att vi gav oss FAN på att vi skulle över den där bergstoppen gör oss stolta över oss själva och nu vet vi att både vi och våra kroppar kan om vi vill. Om vi skulle beskriva denna resa med några enstaka ord hade det blivit; sjukdom, jävlaranamma, tur i oturen, utmaning (i positiv bemärkelse då), upplevelser, skratt och bio. Pga alla sjukdomar och trekkingen har vi lärt oss hur mycket våra kroppar egentligen klarar, vi är fan rätt grymma alltså. Vi vet också att det kunde ha varit värre. Vi kunde ha fått helikoptersjukan, dvs höjdsjuka, och fått ta en helikopter ner för berget. Vi hade kunnat få båda mobilerna + kameran stulna och vi hade kunnat stanna hemma. Det hade varit värst. 

Inga av våra tre långresor kan jämföras med varandra. De har varit fina på olika sätt. Vi är så himla nöjda och tacksamma för allt vi har fått vara med om, bra som dåligt. Men nu känner vi båda att det är dags för något nytt. 

 

Vi har nu varit hemma i över en vecka. På den veckan har vi hunnit besöka sjukhuset 3 gånger och inte blivit ett dugg klokare, ätit fööör mycket snask, sett alldeles för många avsnitt av olika serier och slappat deluxe. Nu börjar vi alltså bli något uttråkade och därför sätter vi nu igång med nästa projekt - att bestämma vad vi ska göra till hösten. Det är hög tid att skaffa sig både en plan A och B (och C och D om det skiter sig). Men vi är så smått på gång med det. Säger inget mer än att ni kan ju titta in här igen när det börjar närma sig höst ;)