Annapurna round dag 11 - 14
Dag 11
Klockan ringde 03.55. Men eftersom vi oftast gick och la oss vid 20.00 i vilket fall som helst så fick vi våra 8h sömn. Det var is överallt förutom i sovsäcken så att byta om var inte skönt. Det var så fruktansvärt svårt att få ut tandkrämen ur tuben då den legat i minusgrader, det ni! Packade ihopa allt och stapplade in som två Michellingubbar till frullen. Mackorna var brända och äggen halväckliga, Hanna fick ett ägg som var ruttet dessutom. Kl. 05, efter att ha kissat i isvaken, började vi gå. Det var ca -10℃, becksvart och mycket uppför. I början koncentrerade vi oss mest på att andas ordentligt i den tunga luften. En del av den lilla grusvägen var täckt av is och man hade ca 10 cm till godo, annars hade man åkt ner. En bärare råkade tappa ner sin bautapackning. Den rullade hela vägen ner för branten, stackars sate. Efter 45min började det så sakta att ljusna. Denna vy var något av det vackraste vi nånsin sett. Magiskt blått sken över bergen som absolut inte gick att fånga på bild. Stannade till några minuter för att värma kroppen med te och fortsatte sedan i soluppgången och hamnade till slut 5416m.ö.h. Rajan var gladast av alla trots att han varit där 20 miljoner gånger. Glädjetjut, te och digestivekex firade vi med innan vi började downhillvandringen. Gick neråt i varierande lutning i ca 3h innan vi nådde Muktinath och dess förfallna hindutempel. Muktinath ligger på 3700 meters höjd så ni kan ju tänka er hur våra ben kändes efter att först ha gått från 4900m till 5416m och därefter ner till 3700m. Lite shaky! Vi tog i alla fall en liten tur inne på tempelområdet och sen gick vi till hotellet. Duschade i den minst sagt skrämmande duschen och tog det sen bara lugnt. Hade eget eluttag på rummet och var överlyckliga över det. På alla andra ställen har man nämligen fått betala för att ladda så detta var ren lyx. Åt smarrig pasta på kvällen och smakade på seabuck thorn juice som är ett bär som bara växer på höga höjder. Gott var det! Visade alla bilder för Rajan och sen gick våra ögon i kors. Somnade till ljudet av sång och bongotrummor då lokalbefolkningen firade Diwali.
Dag 12
Åt toast och kokta ägg till frukost som vanligt. Börjar tröttna så smått på det. Italienarna som bodde på samma ställe var högljudda och britterna fruktansvärt mycket i vägen. Ingen höjdarfrukost med andra ord. Började traska längs vägen. Skulle gå en hel km ner idag igen. Mötte inte många den först biten. Sen var det som att gå i öknen. Jädra tradigt alltså. Vi satte på musik på mobilen och sjöng för hela Himalaya. När kl blev 10.30 började vi bli hungriga och det började blåsa. Blåsten tilltog och till slut var det halv storm och dammet flög i luften. Fick gå med sjalen virade runt hela huvudet och solglasögonen på som skydd mot gruset. Vi gick och vi gick och vi gick. Kändes som om vi aldrig skulle komma fram. Det blev mat kl 13 och då var vi totalt utsvultna. Torkade av oss med varsen våtservett och den blev helt brun av skit och damm.Efter lunch gick vi till närmsta affär och köpte mars, twix och chokladkex och sedan vandrade vi vidare i stormen. Musklerna värkte redan sen gårdagen så det var rätt kämpigt. Men när vi väl kom fram så blev det en glad överraskning. Stort rum med egen dusch inkl. varmvatten och toalett som man kan spola med ordentligt. Hallelujah! Elluttag och två fungerande taklampor dessutom. Tänk att man kan bli så glad för så lite. Kändes som om vi hamnat på värsta vingresorten och "Your song" spelades i våra huvuden. Hade fin utsikt över en äppelodling och på kvällen drack vi äppelbrandy och värmde oss vid kaminen. Denna kväll berättade även Rajan för oss att några fransoser hade frågat honom hur det var med Fanny nu. Vi fattade nada tills han sa att vi hade käkat lunch på samma ställe under dagen. PLING! Det var ju några som stirrade jävligt mycket på oss. Åh nej... Vi som bitchblickade tillbaka mot dem och undrade vad fan de glodde på... Vi bodde på samma ställe mitt ute i ingenstans när Fanny var magsjuk. PINSAMT!
Denna natten svettades vi, helt stört! Gick upp, frullade och gav oss iväg kl 08.00. Gick ca 2 meter och svängde in på stadens Buddhisttempel. Kikade där lite och började sen traska. Rajan hade sagt att vägen skulle inte alls vara som igår men ändå var den det. Vår träningsvärk var inte av denna värld och våra muskler var ungefär som stora blåmärken. Hade långlunch i 1,5h. Jäkla fransk grupp på 11 pers som hade behövt både tolk och bättre minne då de hade noll koll på vad de beställt. Men när vi väl fick vår mat var den god. Fick en nypressad ekologisk äppeljuice medan vi väntade. Det låter väldigt mycket godare än den var dock. Och sen åt vi soppa och vårrullar stora som två bamsekorvar ungefär. Efter lunch gick vi 2h till innan vi stannade för natten i Lete och då var vi jävligt trötta på att gå. Till och med Deepak var trött. Och träningsvärken hade vi ju kvar så att säga. Beställde en kanna te och fick popcorn på köpet. En hel tallrik för oss själva dessutom. Vilken lycka, vi blev helt lyriska! Till middag blev det en något rinnig men fruktansvärt god potatismos, svampsoppa och stekt ris med grönsaker. Det är helt fantastiskt hur mycket potatis vi ändå har kunnat äta under vår resa hittills. Mycket bättre än både ris och nudlar ihopa. Varje kväll (förutom 3 kvällar då vi var för högt upp) under trekken har vi dessutom fått skivade äpplen med tandpetare i som en liten efterrätt. Denna kväll blev det allmän utdelning på äpplena och vi fick extra mycket för att de inte orkade bära dem längre. Snacka om att vi var mätta efter det!
Skulle få frukost kl 7.00 men fick den inte förrän 7.30 när vi egentligen skulle ha börjat gå. Lite tidigare än vanligt då Rajan tvunget ville att vi skulle hinna med "hottie spring" som han säger, dvs den varma källan som finns vid dagens mål. Vi valde att gå den gamla vägen idag, alltså inte den dammiga bilvägen utan istället den gamla trekkingleden i skogen. Detta innebar att det blev betydligt roligare att gå trots de blåmärkesömma musklerna. Efter en mindre inspirerande lunch under ett solparasoll mitt ute i skogen och då Rajan och en annan guide dessutom lurade i oss apelsin med 10 ton chilli på traskade vi vidare mot Tatopani. Det var molnigt hela dagen, enda dagen på hela trekken som vi inte haft klarblå himmel när vi vandrat. Vid 15-tiden stapplade vi in i city och fick bevittna ännu en yakslakt. Rajan och Deepak drog till hottie spring och vi till hottie shower. Satte oss sedan i restaurangen och fikade med lemon tea, kanelbulle och äppelstrudel. Vi var värda det efter sista dagen av trekken. Gick en liten runda fram och tillbaka i byn och inhandlade färdkost inför morgondagens bussfärd vi redan berättat om. Efter kvällens middag bjöd vi våra grabbar på öl. Rajan drack lite för mycket och skrattade väldigt lätt medan Deepak inte verkade gilla öl alls. Det bör tilläggas att vi bara beställde in 3 x 650ml öl dessutom så det var ju inte direkt några mängder haha. Vi fick även vars ett vänskapsarmband av grabbsen så att vi alltid ska komma ihåg dem, de är väl för kära!?
