Hej! Detta är tredje gången som vi försöker skriva till er. Blogg har inte alls samarbetat och det börjar bli rejält tröttsamt att få skriva om samma långa inlägg 50 gånger. Men nu kanske vi får upp det? Vi anlände, efter 2 skumpiga och läskiga bussturer på vardera 2 och 3 timmar, till Pokhara under eftermiddagen igår. Deepak (vår bärare) verkade dock tycka att turen var riktigt rogivande, trots att bussen var så full så att han fick sitta på en pall i mittgången, han somnade nämligen sött i Rajans (guiden) famn.Tog en sista kopp te med våra grabbar och sa hejdå. Det känns ungefär lika underligt nu när vi helt plötsligt ska vara utan dem som när vi skulle vara med dem i början. Men det är väl kanske bäst vi börjar från början!

Dag 1
Vi trodde att vi skulle börja dagen med en busstur, men icke sa nicke. Vi började traska på på en gång. Efter att ha traskat på ett tag sa Rajan "det här går ju riktigt bra". Yes, tänkte vi, inte behöver man vara fit för det här inte. Jo, tji fick vi. Efter 4h vandring började det bli brant. Uppför. Och backarna tog fanimej aldrig slut. Men efter att svett runnit från alla möjliga ställen väldigt länge, var vi äntligen upp. Sen det faktum att hotellet låg ännu en klättring upp är ju en annan femma... Vi fick i alla fall välkomstjuice när vi kom upp, den smakade ytterst konstgjort men det brydde vi oss mindre om, vi var ju törstiga! Duschade och sedan käkade vi middag med en klumpig tysk som vi träffade på flera kvällar framöver.

Ungefär jättemånga sånnahär broar har vi gått över. Sketaläskiga.

Svettmongon

Samtidigt som denna bilden togs fick Hanna getskit under skon som fortfarande sitter kvar, trots flera duschar.

Där nere ifrån gick vi.

 

Dag 2

Den backen vi så väl kämpade oss uppför igår gick vi nerför idag. Fast på andra sidan byn då. Gick ner till floden, korsade den och sen var det bannemig uppför igen! Rajan hade intalat oss att det inte alls skulle bli lika jobbigt som igår. Tjena mittbena...! Vi slet som djur, gick genom något som liknade regnskog och mitt i alltihop var vi framme vid ett orange-blått-lila hus med ett stort vattenfall alldeles intill och där skulle vi bo! Och tur var det, för 5 min senare började det regna. Åt middag med 4 stycken tyska tjejer som vi sedan följdes åt med då vi gick samma runda. Regnet höll i sig hela kvällen och när vi skulle gå och lägga oss åskade det också. Vi hade, som alltid, hörnrummet med mest fönster så vi såg spektaklet. 13 blixtar i minuten är inte illa!

 

Såhär har det för det mesta sett ut när vi gått. Plus minus diverse lager kläder.

Vattenfallet vi bodde vid. Det där med att fota huset hanns inte med pga den stressiga morgonen.

Dag 3
Vi var lite sena ner till frullen idag vilket resulterade i att vi fick lite bråttom att komma iväg. Och 2 min innan vi ska börja gå slår Hanna huvudet i betongväggen, lite stjärnor snurrade men det var bara att gå ändå. Början var rätt tuff, höll oss bakom en 70-årig tant som hade lagom tempo för oss. Resten av vägen gick som smort och genom diverse underlag så som grus, gegga, vatten och rullande stenar. Vid 12 när det var lunch var vi svinhungriga! Vandrade vidare och kände oss starka och valde därför den längre turen. Väl framme var det kallt. Tog vars en snabbdusch och sedan tog vi på oss flera lager kläder. Fick välkomstte och tro det eller ej även popcorn och skruvar! Vi fick vänta ute ett tag eftersom det pågick en buddhistceremoni i matsalen. På kvällen spelade vi tärningsspel med de tyska damerna och skrattade åt deras guide som numera kallar oss för Manang express då vi tydligen går fort. Den killen hade för övrigt lika torr humor som vi, helt fantastisk.

Liten söt stuga vi gick förbi.