Vi har fått en stämpel på oss. En stämpel som säger utlänningar, invandrare och ibland även en stämpel om att vi är tröga för att vi uppfattar saker annorlunda eller på "fel" sätt.

Vi hamnar oftast mitt i mellan facken för vi är varken kiwis, asiater eller backpackers. Ibland känns det som om vi är här bara för att skolan tjänar enorma summor på internationella studenter, att de sen ska "ge något tillbaka" för de där pengarna känns inte lika relevant för dem.

Det är märkligt alltihop och vi har nog aldrig uppfattat en sån här stor kulturchock förut trots att vi varit på många ställen förr. Det faktum att vi är på andra sidan jorden är något som inte bara visar sig på kartan. Vi ser likadana ut men har helt olik syn på saker och ting. Många här är ohjälpsamma och framstår som ignoranta, vi är liksom mest till besvär. Några extra frågor till läraren och man känner sig som världens jobbigaste människa. Upplevelsen när vi var på banken för att öppna konto var ju inte heller nådig. Det suckades ljudligt rakt i ansiktet på oss och det var rent ut sagt riktigt otrevligt allting. Kombinationen Ung-tjej-utlänning-pratar konstigt och sakta är inget bra. I efterhand hade vi känslan av att vi skulle gått till en annan bank, men det hade antagligen inte hjälpt.

Samma sak var det i fredags när vi gick till mataffären för att köpa en flaska vin; damen i kassan frågar efter legitimation, Fanny plockar upp sitt pass och Hanna plockar upp sitt Nya Zeeländska 18+ kort och innan Hanna ens hunnit lämna fram sitt kort skakar damen på huvudet "det måste vara ett pass". När hon sen upptäckte att det visst var ett 18+ kort som Hanna hade blev situationen plötsligt inte lika jobbig, men icke att hon ber om ursäkt för sitt felaktiga antagande. Deras arbetsmoral går också helt emot våran då de inte gör ett dugg mer än det som står i deras arbetsinstruktioner och dessutom gör allt i slow motion. 

 

Detta  är ju vad vi känner efter en kortare tid och vi får väl återkomma till  ämnet när vi har varit här lite längre när vi antagligen har vant oss. 

 

Nu låter det som att allt är väldigt negativt men vi trivs faktiskt ändå här. Allt känns fortfarande förvirrande men det känns ändå ok :)