De senaste dagarna har vi haft lite längtan. Inte hemlängtan men ändå längtan efter Europa och mentaliteten hemifrån. 

För oss har det inte varit svårt att ta steget att flytta till andra sidan jorden. Kan kanske tyckas att det är ett stort steg men för oss är det är bara att packa väskan och åka. Vi har ganska lätt för att anpassa oss och den här grejen med att bo tillsammans med tre andra helt okända och väldigt olika människor är heller inget problem. Den biten är smärtfri och vi trivs hur bra som helst med våra roomies. 

Jag vet inte om man ska kalla det kulturkrock eller vad det nu är, men någonting är det. Vi har pratat med Jerry som känner exakt samma sak. Kiwisarna i våra klasser kan vara både rasistiska och rent ut sagt elaka. Speciellt då om man är asiat. Vi hamnar någonstans mitt i mellan. Vi är inte asiater men vi är heller inte helt accepterade. Det är riktigt jobbigt i mellanåt. Vi visste ju att det inte skulle bli lätt, det är ju väldigt mycket nytt. Men det var kanske inte dessa problemen som vi föreställde oss. Det ger oss negativ energi som vi inte behöver i vår vardag, att plugga, på ett annat språk dessutom, är jobbigt nog. 

Vi grubblar, tänker, vrider och vänder på allt och kommer inte fram till någonting.

 

Oh well.., Vi ska bita ihop nu och så kanske vi kommer över det. Time will tell.