Vandrande skafferi
Ligger nu nedstoppade under filt, täcke och sovsäck. Klockan är 7 på morgonen och det är svinkallt. Checkade in här för en halvtimme sedan och vi tror inte vi kunde hittat bättre boende. Hamnade här av en slump då tuk tuken släppte av oss mitt bland alla munkar och vi inte hade någon aning om var vi befann oss. Betalar skapligt (alltså inom budgeten) och rummet är jättefint och med utsikt över Mekong. Vi får dessutom äta hur mycket bananer vi vill, te och kaffe är bara att hinka i sig + tv + wifi. Jisses, vi kommer aldrig lämna detta haha.
Bussresan har även den gått hur smidigt som helst! Känns inte som vi legat i en buss i 10 timmar direkt. Det var sovbuss och det enda minuset vi kan komma på är att vi fick ovansängarna och när det svängde riktigt mycket kändes det som vi skulle rulla av.
Såhär såg det ut. Lite småtrångt men rätt mysigt ändå. Förutom att gubben framför snarkade.
Hanna med sin fullproppade väska. Vi hamstrar så mycket mat numera att vi blivit som 2 vandrande skafferi. Man vet ju aldrig om det kan komma att behövas lite extra energi. Eller tvål. För det har vi också massvis av.