Jag vet inte ens hur jag ska börja skriva eller formulera mig. Sedan förra inlägget har vi bokstavligt talat gråtit i frustration. Gråtit för att vi faktiskt inte orkar vara sjuka mer. Vad gör vi för att råka ut för allt mög? Det känns ju som att vi borde vara lite härdade vid det här laget. Men uppenbarligen inte. Hanna tappade räkningen efter att ha sprungit 23 gånger till dasset. På 4 timmar. 

Bussbiljetterna har vi fått lämna tillbaka och imorgon blir det nöjet med att besöka herr doktor om marathonet fortsätter under natten.  Fick köra på take-away ikväll och även laddat upp med bröd och kex. Som tur är tittar humorn fram i allt skit (haha)

I denna sport måste man ha snabb reaktionsförmåga, vara smidig på många sätt tex runda alla hörn, komma upp ur sovsäcken snabbt, helst öppna dörren och tända lyset samtidigt och helst hinna sätta igång kranen för att inte hela huset ska höra allt. Man måste ha tåliga händer eftersom de tvättas flera gånger i timmen. Våtskor är att föredra då dusch och toa är i ett. Det är ett plus om man har livlinan ring en vän då ris och mariekex kan kännas långt borta.