Vid halv 10 började bilfärden i vår egna lilla minibuss. Rymligt eftersom det bara fanns två säten där bak = gott om plats för benen. Tog lite mer än en timme ut till en liten byhåla som hette Collem. Där stannade chaffisen utan att säga någonting och sedan kom en annan gubbe och sa att vi skulle hoppa av. Sedan körde vår gubbe bara iväg. Där stod vi och fattade absolut ingenting. Hur som helst så kom vi snart fram till att vi väntade på jeepen som behövs för att åka hela vägen ut i skogen. Vi trodde att vi bara skulle åka jeepen över vattnet och sedan var det klart. Fel av oss, vi såg snart en skylt där det stod att det var 9 km till vattenfallet. Yey, 9 km i en jeep tillsammans med 4 ryssar och en väg som egentligen inte borde gå att köra på. Det skumpa och hoppa och studsa och höll på så man fick ont i hela kroppen men efter att ha mött mer än 50 andra jeepar på vägen var vi framme. Vi fick en timme på oss att se vattenfallet innan vi skulle åka samma skumpiga väg tillbaka med jeepen så vi snabbade oss iväg. Vattenfallet var fint, men vi trodde det skulle rinna mer vatten. Dessutom var det ganska kallt i vattnet och det simmade runt ganska stora fiskar. En timme var lite snålt med tid, hade gärna spenderat en timme till i skogen.


Åkaaa jeep. En upplevelse bara det.






Little monkey. Fanny kom fram till att apor är ungefär som katter; man kan inte riktigt lita på dem. Därför höll vi oss på avstånd medan alla andra turister matade dem trots alla skyltar om att det var förbjudet.


Hela vattenfallet. Självaste fallet var lite utav en besvikelse. Det var högt, men ändå lite väl klent. Fast ändå värt det!








I denna pöl badade vi.


Vattnet var lite kyligt, vilket man ser på Hannas fina min. Men det gick absolut att bada och det svalkade ganska skönt efteråt.