DMZ
Fy farao vad vi är trötta och frusna. Direkt efter turen gick vi till Kingen och köpte med oss burgare och frittar och nu har vi precis tryckt i oss det. I sängen. Vilket är emot alla våra principer. Men det satt jävligt fint!
Dags att berätta om vår utflykt. Blev upphämtade 07.50 här på hotellet. Åkte i 10 min, bytte buss och åkte norrut, mot gränsområdet till Nordkorea som var vårt mål, i drygt en timme. Bytte till en annan buss och åkte igenom kontrollen till DMZ-området. Första stoppet var en tågstation. Rätt intetsägande för oss. Det är dock rätt intressant att de har renoverat tågbanan ganska nyligen trots att inga tåg kör där. De vill helt enkelt bara vara redo när Korea är återförenat och trafiken kommer igång. Andra stoppet var en utsiktsplats där man kunde se både den Sydkoreanska och den Nordkoreanska flaggan. Dock var de så långt borta att man fick kämpa för att se dem. Tredje och sista stoppet var en tunnel. Runt den 38:e breddgraden har det typ ett ingenmansland på 4 km där ingen människa får vistas. Därunder har de hittat 4 tunnlar (de tror dock att det finns typ 20) som Nordkoreanerna byggde för att kunna invadera Seoul. En av dessa är öppna så vi traskade ner där. Mycket intressant!
Det var ganska strikta regler om var man fick och inte fick ta bilder så därför har vi bara dessa!
Såhär fick man stå och kika på Nordkorea. Man fick definitivt inte gå fram till kanten och ta en bild utan man fick snällt stå bakom en gul linje.
Tur vi har en rätt okej zoom på kameran!
Gränsområdet i miniatyr.
Här har vi nästan precis kommit upp ur tunneln. När vi var längst ner i tunneln var vi ca 2km från Nordkorea. Lite småcoolt sådär. I vilket fall som helst så var tunneln bäst för på vägen upp fick man upp värmen ordentligt. Det är sinnessjukt kallt idag och blåser. Tre lager byxor vars hade vi och ändå frös vi. Pi katten!
